DisForReal

 

 

Årets bästa defensiva

 

Claes Klippert

Står rätt, bra på huvudet, gör det enkelt för sig och gör det mesta rätt och bra. Trygg och viktig, gött att ha en sådan back att luta sig tillbaka på.

 

Emil Johnsson

Började säsongen som anfallare bredvid mig men hamnade efter ett tag som vänster back. Emil är grym som vänsterback och utvecklas hela tiden. Med Emil i backlinjen känns det tryckt när det blir bollar bakom vår backlinje, Emil är troligen seriens snabbaste spelare. En annan riktigt rolig sak med Emil som vänsterback är när samarbetet med Simon som agerat vänstermitt i år har klaffat så har vår vänsterkant varit den överlägset bästa i hela vår serie.

 

Tom Nilsson

För att citera en gammal sång – ”Det blir bättre, bättre och bättre dag för dag”. Tom är vår förstemålvakt och han har det som man vill ha i en förstemålvakt, trygghet kort och gott. Tom är dessutom fruktansvärt kul att ha i sitt lag om det nu var någon som tvivlade på detta (kram snart?).

 

Vinnare: Emil Johnsson

 

 

Markus Johnsson

Mackan är när han är som bäst: STOR, STARK OCH SÄTTER PÅ BRA. Markus var DIS bäste spelare flera av matcherna på slutet av säsongen. Mackan gjorde dessutom ett av de få mål jag kommer ihåg som var riktigt snygga, de mot Björkö på slutet som han dundra in i bortre som de gör på TV nerifrån Europa. 

 

Jonathan Karlsson-Fhager

Jonte håller för spel högre upp i seriespelet, han är fruktansvärt bra. Gött o ha han i DIS alla dagar i veckan och gött med en Fhagrare till. Han skapar egna lägen, sätter dit lägen han blir serverad och skapar lägen åt oss medspelare. Under vissa matcher i våras var det "Jonte for PRESIDENT".

 

Anders Jansson

Anders öser inte in mål direkt men han borde göra det för Anders e grym. Spelar tufft men ändå flyter/flyger han fram allt som oftast. Anders kommer att göra 10 mål eller mer i serien någon säsong de kommande åren, det är jag säker på. Fram till dess får vi andra njuta av det Anders skapar åt oss övriga.

 

Vinnare: Jonathan Karlsson-Fhager

 

Jonte - lite lik Teemu Selänne?

 

Årets unga

 

Nils Backman

Nils kom in i A-laget under hösten lite som en räddare i nöden då det behövdes som mest och gjorde några riktigt riktigt bra matcher. Verkar ha en otroligt bra blick för spelet, står rätt och en fin fot att lägga bollen lite var han vill. Kommer troligen att bli en av DIS bästa spelare i många år framöver om det fortsätter som det gjorde under hösten.

 

Simon Gustavsson JR

Simon är troligen snabbare än både Simon den äldre och Emil! Såg riktigt bra ut under våren men försvann sen en del när säsongen väl drog igång. Får Simon bara jobbat upp sin bollkontroll ser framtiden ljus ut för den vindsnabbe ”Donsöbäckarn”.

 

Mattias Kärnbratt

Ingen viste väl att det fanns en så otroligt bra 16-åring till målvaktsklippa i vårt juniorlag på allvar? Efter de första träningarna Mattias var med under våren var jag fortfarande skeptisk men OJ vad Mattias skulle visa alla vad han kunde. Han gick in vissa matcher och visade vem det var som bestämde helt enkelt och Paul börja snacka om juniorlandslaget! Det räcker väl så eller?

 

Vinnare: Mattias Kärnbratt

 

Mattias K, vår lovande unge målvakt.

 

Årets gamla

 

Här behövs inga presentationer egentligen. Vad dessa GUBBAR har presterat i den blåvita tröjan går inte att sticka under stolen med och årets leveranser av stordåd var inget undantag.

 

Mikael Shagerlind

Levererar varje match och är troligen DIS största vinnarskalle.

 

Mattias Dawidsson

Viktig med sin rutin och som person för alla i DIS. Ett riktigt stort hjärta för alla och framförallt för DIS

 

Patrik Höglund

Patrik é klass rakt igenom. Tråkigt att han gick sönder på slutet för då hade inte hösten varit så mörk för oss. Putte är troligen bäst av alla när alla är bäst.

 

Vinnare: Dött lopp

 

Årets nykomling

 

Claes Klippert

Säsongen började med en operasångare och om den hade fortsatt med denna hade vi aldrig fått ta del av denne otroligt fotbollsnördige backklippa. Claes var en av de spelarna som gjorde skillnad varje gång han var med (han var med så nära 100% man kan komma, dvs. han gjorde STOR skillnad för DIS 2012). Senast jag var med om en så dominerande ny back i DIS var säsongen 97 när Petter Carolusson anslöt. 

 

Jonathan Karlsson-Fhager

Ja, vad ska man säga? Jontes säsong och framförallt våren som var något in i ”häste väg”. Han var hetare än hetast. Var inte Stahre från IFK ute och kollade? 

 

Alexander Capov

Ödmjuk, positiv och en gó gubbe och ju mer säsongen gick tyckte jag mig se en riktig vinnarskalle. Garbov växte och växte i mina ögon ju längre säsongen gick. Betyder mycket både på plan och i omklädningsrummet. Tolka mig rätt men sällan har uttrycket "en go gubbe i omklädningsrummet" passat bättre. Om alla kunde ta en petning som Capov vore världen vara en bättre plats.

 

Vinnare: Claes Klippert

 

Årets jobbigaste

 

Simon Gustafsson

När Simon är bra vilket han allt som oftast är Simon grymt jobbig att möta, fråga bara de i Öckerö. Simon måste vara mardrömmen för en backlinje när han e på det humöret, Snabb oberäknelig och grym på att skapa lägen ur ingenting. Simon måste vara den spelare som é jobbigast för samtliga domare i vår serie också. Att domarna många gånger inte håller så hög klass heller gör det inte bättre för dem. Tänk att behöva ha att göra med en gubbe som fälls, springer in i spelare o ramlar o dör, tjötar och lägger fram mer eller mindre "smart" kommentarer till herrarna i svart gör Gizzi till en favorit bland vissa domare och ett orosmoment mer än vad de klarar av för vissa. 

 

Tobias Johnsson

Tobbe är terriern som när han kommer in rätt i en match liknar en blandning mellan Paul Scholes och Håkan Mild, dvs. han springer, sparkar och kämpar på allt som kommer i hans närhet = underbart gött/jobbigt. Jag minns Öckerö borta med glädje i hjärtat.

 

Anton Jansson

Vår elegantaste spelare. Om Tobbe är en blandning mellan Scholes o Mild så är ”Atton” en blandning mellan Xavi och Niklas Alexandersson dvs. stil och profil, läser spelet och serverar oss övriga med precisa passar. Anton var grym under våren och det var ett STORT avbräck när han gick sönder mot Hovås/Billdal.

 

Vinnare: Tobias Johnsson

 

 

A Pain In The Ass.

 

Årets återkomst

 

Markus Backman

Markus gjorde debut 1985 i DIS och spelade senast en seriematch 2009, var med på bänken borta mot Mölnlycke. 27 år av seriespel är STORT. Stridsvagnen är fortfarande en vinnarskalle i egen klass. Betyder mycket för DIS på de träningar han är med på.

 

Andreas Fhager

Återkomst och återkomst det vet jag inte men men... När Bagarn sprang in som mittback i sista matchen mot SG var det match nr 500 i den blåvita tröjan. Han är vinnaren/ledaren/spelaren som fortsätter att skriva in sig i DIS historia.

 

Oskar Wahl

När spelare efter spelare ramla bort pga. diverse skavanker och det inte fanns några mer spelare att få tag på så ringde Pyttan Oskar så klart. Oscar ställer alltid upp och har ett hjärta för DIS som få. Han hade också troligen startat samtliga matcher om han velat/tränat för så bra är han fortfarande. En av DIS krigare.

 

Vinnare: Oskar Wahl

 

 

Marcus B då och nu.

 

Årets Bästa Prestation

 

DIS vs Hovås/Billdal 7-0

När Hovås/Billdal kommer på besök inför sista matchen innan sommaruppehållet fanns det inte på kartan varken från vår sida eller från Hovås/Billdals sida vem som skulle vinna. Frågan är om det någon gång har funnits ett bättre lag från DIS sida som startat en match sett till flera aspekter, spelarmaterialet, formen, hemmaplan, m.m.  Kolla bänken: Patrik Höglund, Mathias Davidsson, Tobias Johnsson, Alexander Capov, Mathias Kärnbratt, en helt otrolig kvalité. Aldrig har vi nog känt oss så starka på Nordövallen heller och lagen som kom ut på besök hade förlorat redan på förhand. Visst har vi varit grymma förr men denna startelva just denna dag är i alla fall med på topp fem genom alla tider i DIS historia. Hur matchen GICK? Vinst med smått otroliga 7-0 i division 4 och 7 mål på en timme. Det räcker väl så?

 

DIS vs Älvsborg 4-0

Se ovan kommentarer om matchen mot Hovås/Billdal men här var det mot ett klart starkare lag som vi fullständigt körde över. Detta var en sådan dag när vi inte kunde förlora, vi visste det, Älvsborg visste det, alla visste det. Så här i efterhand är ju det ändå större prestation när Älvsborg gick och vann serien.

 

Öckerö vs Donsö 0-2

DIS spelade 7 stycken derbyn år 2012 och vann 4st, spela 2st oavgjorda och förlorade endast 1st. Vi hade vunnit mot Öckerö på Vallen under våren men Öckerö tog revansch på oss och slog oss i cupfinalen och när det var dags för höstens möte borta på Prästängen var deras form UPP och vår var NER. Det är sådana här matcher jag kommer att minnas med glatt hjärta när jag lägger skorna på hyllan och varför? Alla närvarande visade det berömda DIS hjärtat och vi riktigt krigade till oss segern. Att Öckerö är så otroligt dåliga förlorare och trökiga att göra med när det går emot dem gör ju det hela helt underbart bara. Extra roligt i efterhand är ju att om Öckerö hade vunnit någon av matcherna mot oss hade de spelat i 3:an nästa år men men.

 

Vinnare: Öckerö vs Donsö

 

Årets viktigaste

 

Pyttis/Paul Klippert

 

Oj, vad viktig Paul visade sig vara, hur hade det blivit om vi fortsatt med chilenaren Lorca? Pyttis betyder otroligt mycket för DIS, nästan för mycket! Vi ska vara glada som får ett år till med dessa utsökta herrar. DIS är speciellt att leda, fråga mig jag har varit med om några ledartyper nu. Pyttis och Paul gör det ”möcke BRA” som Svennis hade sagt.

 

/Anton