En ödmjuk ursäkt
Borde såklart vara smickrande att se sitt namn i rubriken på ett inlägg i denna den mest eminenta av alla bloggar. Men icke! Jag skäms. Det där med att tänka att man skall skriva och att verkligen skriva är uppenbarligen två helt olika saker.
*****
Först och främst. Jag blir rörd. Att ni vill veta hur jag har det värmer mitt gamla hjärta skall ni veta.
*****
Här uppe i Masmo och Huddinge och Stockholm går livet sin stilla gång. Jag måste medge att inte spela i Donsö är mycket tuffare än vad jag kunnat tänka mig. Jag talar fortfarande om DIS som mitt lag. "Vi vann i helgen", säger jag på jobbet. Eller kanske inte på jobbet men hemma i lägenheten i vilket fall. Apropå det så är det fantastiskt roligt att följa resultaten på sistone. Donsöandan går aldrig ur. Härligt att man kan kämpa sig till två segrar trots att många saknats. Ni gör mig stolt!
*****
För mig handlar livet mest om jobb. Man inser hur jäkla lyckligt lottad man varit med de föräldrar man har. Vissa föräldrar jag stöter på skulle jag inte önska min värste fiende. Jag kan förstå att att folk växer upp och blir kriminella eller missbrukare om jag säger så...
Det spelas faktiskt lite fotboll också. I Preben BoIs som ni kanske vet. Hemsidan är, som jag tidigare nämnt, förstklassig. Där har Donsö något att ta efter. Till vår första match var jag inte spelklar. Den förlorade vi med 4-1 mot ett jädrans bonkargäng som var bättre på att sparka ner människor än på att sparka boll. Vi saknade dock flera gubbar den matchen. Min premiär slutade 0-0. En rätt kass match men jag blev vald till matchens andre stjärna (två danska skallar) i vår interna omröstning. Därefter har vi tagit två raka segrar (precis som DIS alltså) med siffrorna 3-0 och 3-2. Jag huserar numera som mittback och det går rätt bra. Jag har ju haft några fantastiska förebilder att se upp till i Dawidsa, Shagge, Reuthen, Bagis und so weiter, så det är inte så konstigt att man håller i sjuan. Under matchen igår gick dock vår målis sönder. Risken finns att jag tvingas in mellan stolparna under resten av säsongen således. Känns la sådär.
*****
Jag kommer hänga med till bortamatchen mot Björkö! Det ni. Dessutom planerar jag att komma ut på träningen innan dess. Det ni!
*****
Kenneths bilder betyder mer än någonsin. Våga inte missa en match. Fansen ute i landet behöver sina bilder.
*****
Nästa år. Då jävlar. Carroll kommer att dominera.
*****
Tungt att bo med en kille som håller på Chelsea och Elfsborg just nu kan jag säga. Dessutom har han tagit sig på FIFA så nu är han nästa lika bra som jag.
*****
Jobbet är för övrigt kanon. Idag var jag med på en anställningsintervju. Jag avancerar snabbt, som en av gruppcheferna sa. Mina kollegor är riktigt bra även om göteborgshumorn inte alltid landar. Jag har en mentor som heter Cajsa och är från Gotland. Hon är grym. Men få inte för er något nu. Absolut inget där. Men vem vet vad som sker på annat håll...
*****
Den där Mary på TV. Cameron Diaz alltså...
*****
Ni är saknade. Oerhört mycket.
//Erik
*****
Först och främst. Jag blir rörd. Att ni vill veta hur jag har det värmer mitt gamla hjärta skall ni veta.
*****
Här uppe i Masmo och Huddinge och Stockholm går livet sin stilla gång. Jag måste medge att inte spela i Donsö är mycket tuffare än vad jag kunnat tänka mig. Jag talar fortfarande om DIS som mitt lag. "Vi vann i helgen", säger jag på jobbet. Eller kanske inte på jobbet men hemma i lägenheten i vilket fall. Apropå det så är det fantastiskt roligt att följa resultaten på sistone. Donsöandan går aldrig ur. Härligt att man kan kämpa sig till två segrar trots att många saknats. Ni gör mig stolt!
*****
För mig handlar livet mest om jobb. Man inser hur jäkla lyckligt lottad man varit med de föräldrar man har. Vissa föräldrar jag stöter på skulle jag inte önska min värste fiende. Jag kan förstå att att folk växer upp och blir kriminella eller missbrukare om jag säger så...
Det spelas faktiskt lite fotboll också. I Preben BoIs som ni kanske vet. Hemsidan är, som jag tidigare nämnt, förstklassig. Där har Donsö något att ta efter. Till vår första match var jag inte spelklar. Den förlorade vi med 4-1 mot ett jädrans bonkargäng som var bättre på att sparka ner människor än på att sparka boll. Vi saknade dock flera gubbar den matchen. Min premiär slutade 0-0. En rätt kass match men jag blev vald till matchens andre stjärna (två danska skallar) i vår interna omröstning. Därefter har vi tagit två raka segrar (precis som DIS alltså) med siffrorna 3-0 och 3-2. Jag huserar numera som mittback och det går rätt bra. Jag har ju haft några fantastiska förebilder att se upp till i Dawidsa, Shagge, Reuthen, Bagis und so weiter, så det är inte så konstigt att man håller i sjuan. Under matchen igår gick dock vår målis sönder. Risken finns att jag tvingas in mellan stolparna under resten av säsongen således. Känns la sådär.
*****
Jag kommer hänga med till bortamatchen mot Björkö! Det ni. Dessutom planerar jag att komma ut på träningen innan dess. Det ni!
*****
Kenneths bilder betyder mer än någonsin. Våga inte missa en match. Fansen ute i landet behöver sina bilder.
*****
Nästa år. Då jävlar. Carroll kommer att dominera.
*****
Tungt att bo med en kille som håller på Chelsea och Elfsborg just nu kan jag säga. Dessutom har han tagit sig på FIFA så nu är han nästa lika bra som jag.
*****
Jobbet är för övrigt kanon. Idag var jag med på en anställningsintervju. Jag avancerar snabbt, som en av gruppcheferna sa. Mina kollegor är riktigt bra även om göteborgshumorn inte alltid landar. Jag har en mentor som heter Cajsa och är från Gotland. Hon är grym. Men få inte för er något nu. Absolut inget där. Men vem vet vad som sker på annat håll...
*****
Den där Mary på TV. Cameron Diaz alltså...
*****
Ni är saknade. Oerhört mycket.
//Erik
Kommentarer
Trackback
