Ångest
Ångest är "anguish" på engelska. Definitionen på det ordet är följande:
"Agonizing physical or mental pain; torment"
Det beskriver mitt tillstånd under gårdagens kollaps rätt så bra måste jag allt säga. Från denna match slog mig följande:
-Arsenals "battle level" när det gick ut på San Siro var lika med noll. Var var inställningen? Vinnarmentaliteten? Det var riktigt pinsamt att se.
-Det saknas ledare på planen med ovan attribut. Jag vet att det fortfarande pratas om Viera och tycker inte om att leva i det förflutna men igår var det löjligt obvious att en sådan typ hade behövts.
-Vi klarade inte ens av att jobba någorlunda okej med "press och understöd" och "spela tills domaren blåser". Milan kunde konstant överbelasta där bollen befann sig och på så sätt få dominera matchen och vad gör Sagna när Zlatan rycker på kanten för att assistera Robinho? Spring tills domaren blåser för helsicke! Amatörmisstag!
-Planen var nästan lika hal/kass som Påvelundsplan. Det gynnade Milan för att de är mer vana än Arsenal att spela på ett sådant underlag. San Siro har fått mycket kritik denna säsong. "This is the fu*king Champions League" som Stuart Baxter sade. Ett visst mått av kvalitet måste finnas för att få ut det bästa av fotbollen.
-Samtliga spelare underpresterade. Walcott och Ramsey varierar kraftigt i sina prestationer. Sjukt irriterande att se Ramsey igår som ständigt hade för många touch och slog dåliga långbollar.
-Det blir lätt som så att alla skriker "VÄRVA!" när det går dåligt för Arsenal och detta är inte lösningen på allt. Dock tror jag att Arsenal måste förbättra spetskvaliteten nästa säsong. Dessutom kan det vara bra att försöka "spänna musklerna" och visa att man vill ta sig tillbaks mot toppen. Känner inte stjärnspelarna av detta kan det bli spelarflykt. Varför skulle Van Persie vilja stanna om Real Madrid lockar? Chansen att vinna titlar i Arsenal är ju trots allt minimal.
Det var allt. Orkar inte mer.
Dystra miner. Dystra tider.
/Anton Iniesta
