Miracle on grass (nästan)

Aldrig har väl en poäng känts mer som en seger. Eller jo, Sverige-Argentina, men ni fattar. Ännu en match utan mål framåt var det men det är inget man tänkte på efter slutsignalen. Att klara 0-0 borta mot Kärra/Klareberg utan tongivande spelare som Simon Andersson och Attón är snudd på en bragd. För Kärra är bra. Kärra är riktigt, riktigt bra. Utan tvivel det bästa lag jag spelat mot i seriesammanhang sedan vi hade Warta i serien sist vi var i fyran. De var stora, starka och oerhört bollskickliga. Captain Anders och Johan som brukar dominera på mitten hade inte mycket att sätta emot de gulas innermittfält. Speciellt lagkaptenen i Kärra var fantastisk. Jag har nog heller aldrig sett Magnus bli så dominerad i luftrummet som han blev av en av mittbackarna. Kort sagt är jag full av beundran för Kärra och deras fina, varierande spel. Vi höll dock ihop laget bra, slet som galärslavar matchen igenom och lyckades med mycket skicklighet och lite tur freda vårt mål. Med lite flyt hade det kunnat bli ett framåt också. Simon skottfintade och en gata öppnades i slutet av matchen. Kärras målvakt gjorde dock en fin benparad på den efterföljande tåfisen.

*****

Kan detta vara vändningen tro? Ja, varför inte? Stämningen efter matchen var oerhört positiv och tar vi med den härliga känslan kommer Älvsborg få det tufft på fredag. Då tar vi nya tag, tyvärr utan Simon G som är avstängd. Någon kommer göra årets första mål. Vill ni veta vem får ni åka ut till Donsö på fredag.


//Erik

Kommentarer
Postat av: Anton

Gött med poäng i alla fall!

2011-05-02 @ 07:49:26
Postat av: Magnus Davnert

Jag tycker att 1-1 mot Argentina i VM 2002 kändes som en förlust. Crespo var ju praktiskt taget på straffpunkten när straffen gick. Den borde gått om.

2011-05-07 @ 12:30:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0