Fortsatt tungt


Förlust idag igen hemma mot Öckerö med 0-1 och vår viktigaste spelare Erik "Lehmann" Hornby skadad. Vi har nu en poäng samt noll gjorda mål efter sex spelade matcher. Befinner vi oss i totalt mörker utan någon som helst chans på salvation?

Nej, det tycker jag verkligen inte.

Matchen mot Öckerö var ytterst jämn och var det något lag som var det bättre laget så var det nog Donsö (dock är man väl obotligt partiskt). Detta till trots att vi fick två svåra skador på nyss nämnda Lehmann samt backklippan Dawidsson. Marcus Johnsson visade DIS-hjärta och ställde sig i mål och klarade den uppgiften galant. Kul att se, tycker att vi får bjuda Mackan på en helkväll på Excet efter detta.

Matchen var som sagt jämn och lagen matchade varandra bra. Dock hade Donsö kanske lite mer varierat passningsspel/kombinationer medan Öckerö har ett väldigt tydligt spelsätt där man konstant söker den raka bollen i djupet på attackerande ytterforwards/anfallare. Att spela runt bollen kändes det som om de inte alls var särskilt sugna på. Ett effektivt och säkert spelsätt som fungerar bra i fyran. Tycker faktiskt att de flesta lag vi mött i år har spelat på detta sätt förutom Kärra. Hovås/Billdal tror jag inte hade en enda passning i onödan utan körde Drillo-fotboll fullt ut. Utan tvekan är det effektivt men ack vad tråkigt. Xavi hade inte haft mycket till övers för vårt kära division 4B om man får vara en smula filosofisk.

Öckerös mål gjordes i första halvlek på retur efter en bra räddning av Marcus. DIS fortsatte att trumma och skapade en del chanser utan att få in bolluslingen.

I andra halvlek tog Donsö kommandot och kunde skapa sin bästa chans efter ett mönsteranfall av Kjellberg och Anders på kanten där Anders till slut hittade Norrhem som sköt stenhårt i ribban. Snyggt men nära skjuter ingen hare. I slutet av matchen körde Donsö med tre forwards dock utan resultat eftersom Öckerö försvarade sig bra och kunde komma på giftiga kontringar.

Tycker att många i Donsö gör en gedigen arbetsinsats. Micke i backlinjen var bra matchen igenom och Johan och Anders står alltid för klass. Norrhem visade att han är på väg tillbaks (oj, vad han sprintade runt på kanten några gånger!).

Vi kan vända detta gubbar, vi tar nya tag nu!

Vi skickar en sista tanke till Lehman samt Dawidsson och hoppas att de snart är tillbaka.

Väl mött,

/Anton

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0