Det var dags att vinna i den gula helt enkelt
Vissa segrar är goa, andra segrar är ännu goare. Gårdagens siffermässiga överkörning av Näset var en av typen ännu goare. Maken till urladdning tror jag inte att jag varit med om med det här laget. Våra fem mål kunde, och borde nästan, varit åtminstone åtta. Det var en 90 minuter lång kamp där adrenalinet flödade som aldrig förr. Vi satte en hög press matchen igenom. Captain Anders och Johan var jättar och lät inte Näsets innermittfält få en lugn stund. Någonsin. Försvarsspelet var stundtals bländande. Och då syftar jag inte enbart på backlinjen utan över hela planen. Simon och Jimmy tog sådana löpningar för att komma på rätt sida och hindra spelvändningar att man blev helt till sig. Underbart att skåda. Ja en sådan här dag mår man allt fint.
Det skall sägas att 5-1 verkligen inte speglade matchbilden. Näset är ett bra lag och hade de haft flytet på deras sida igår så hade det kunnat vara så att vi legat under i första och då vet man ju inte vad som hade hänt. Jag var väldigt imponerad av deras spel med boll. Gång på gång slogs precisa krossbollar ut på oerhört duktiga yttrar som på ett tillslag hade bollen vid fötterna. Speciellt vänsteryttern Kristoffer Frantzich imponerade på mig. Finfin teknik och en rejäl bössa. Hans mål satt verkligen som en smäck nere vid stolproten. Höglund hade som tur var för det mesta koll på honom. Det märktes att Davve saknades på innermittfältet, där var vi starkare. Även på ytterbacksplats kändes Näset en aning svajiga. Båda ytterbackarna var tekniska och duktiga offensivt men det var framförallt via kanterna som vi kom igenom och skapade farligheter.
Riktigt roligt att Emil fick göra mål. Ett vackert mål var det också när han kom igenom från sin ytterposition och avslutade med en patenterad yttersida intill borte stolprot.
Vårt anfallsspel igår var vårt i särklass bästa i år. Varierat och inovativt där i pricip alla utan Shagge och Reuthensten bidrog regelbundet.
Naturligtvis alltid gött att rädda en straff men dert skall i ärlighetens namn sägas att straffen inte var så bra slagen. Inte så värst placerad och i "rätt" höjd. Och tur var väl det. 2-3 där och det hade blivit darrigt.
Jag höll på att få något av ett psykbryt på domaren när han blåste igång spelet när jag var utanför straffområdet med en vattenflaska till krampliggande Reuthenfjäll. Vill inte ens tänka på vad jag gjort om den frisparken letat sig in i det öppna målet. Maken till okänslighet har jag då aldrig varit med om. Annars tycker jag domaren höll en rätt bra nivå på bedömningen.
Att vi har en starkt trupp när alla är med visade vi igår. Wille, Petter och Mackan stod alla för kanoninhopp i andra halvlek.
Simon måste slutligen ha ett omnämnande som Man of the match. Två mål och ett jäkla slit matchen igenom. Fy vad jobbig han är att möta när han är på det humöret.
Balltorp väntar i en ny hemmamatch på lördag. Hoppas på full uppslutning som vanligt.
//Erik
Det skall sägas att 5-1 verkligen inte speglade matchbilden. Näset är ett bra lag och hade de haft flytet på deras sida igår så hade det kunnat vara så att vi legat under i första och då vet man ju inte vad som hade hänt. Jag var väldigt imponerad av deras spel med boll. Gång på gång slogs precisa krossbollar ut på oerhört duktiga yttrar som på ett tillslag hade bollen vid fötterna. Speciellt vänsteryttern Kristoffer Frantzich imponerade på mig. Finfin teknik och en rejäl bössa. Hans mål satt verkligen som en smäck nere vid stolproten. Höglund hade som tur var för det mesta koll på honom. Det märktes att Davve saknades på innermittfältet, där var vi starkare. Även på ytterbacksplats kändes Näset en aning svajiga. Båda ytterbackarna var tekniska och duktiga offensivt men det var framförallt via kanterna som vi kom igenom och skapade farligheter.
Riktigt roligt att Emil fick göra mål. Ett vackert mål var det också när han kom igenom från sin ytterposition och avslutade med en patenterad yttersida intill borte stolprot.
Vårt anfallsspel igår var vårt i särklass bästa i år. Varierat och inovativt där i pricip alla utan Shagge och Reuthensten bidrog regelbundet.
Naturligtvis alltid gött att rädda en straff men dert skall i ärlighetens namn sägas att straffen inte var så bra slagen. Inte så värst placerad och i "rätt" höjd. Och tur var väl det. 2-3 där och det hade blivit darrigt.
Jag höll på att få något av ett psykbryt på domaren när han blåste igång spelet när jag var utanför straffområdet med en vattenflaska till krampliggande Reuthenfjäll. Vill inte ens tänka på vad jag gjort om den frisparken letat sig in i det öppna målet. Maken till okänslighet har jag då aldrig varit med om. Annars tycker jag domaren höll en rätt bra nivå på bedömningen.
Att vi har en starkt trupp när alla är med visade vi igår. Wille, Petter och Mackan stod alla för kanoninhopp i andra halvlek.
Simon måste slutligen ha ett omnämnande som Man of the match. Två mål och ett jäkla slit matchen igenom. Fy vad jobbig han är att möta när han är på det humöret.
Balltorp väntar i en ny hemmamatch på lördag. Hoppas på full uppslutning som vanligt.
//Erik
Kommentarer
Trackback
