Way Out West i all ära, Pärleporten klingar på Donsö

Det var som Magnus sa det. "Det finns segrar som är härliga och sen finns det segrar som är extra härliga". Det här var en sådan. Petter sa redan på båten att han hade en känsla av att vi skulle vinna och jag skrev även innan matchen att vi brukar höja oss när oddsen är emot oss. Första halvlek var nog vår bästa i år. 2-0 kunde varit 3-0 om inte deras målvakt stått för en fenomenal benparad på Patrik Höglunds friläge. Vi låg rätt hela tiden och till skillnad från vårt förra möte med Kärra så vann vi i första halvlek mittfältskampen. Både Johan och Patrik var fantastiska och Kärras spelmotor Peter Reitz fick inte chansen att styra och ställa som han gjorde i våras. Frågan är om något lag kan ställa ett bättre mittfältslås på banan än vi kan när de två spelar ihop.

I andra halvlek orkade vi inte hålla uppe spelet på samma sätt som i första. Vår uppspel på Magnus och Simon försvann nästan helt och hållet och matchbilden såg väl ungefär ut som när Sverige spelade mot Argentina i VM 2002. Trots det väldiga bollövertaget lyckades Kärra dock inte vaska fram så många målchanser och efter reduceringen med tio minuter kvar kändes det aldrig riktigt farligt igen. Det är väl det man kan säga om Kärra efter att ha mött dem två gånger nu, de är oerhört bollskickliga och spelar en väldigt trevlig fotboll, men har svårt att skapa de där klara lägena. I vilket fall mot oss. Tror dock fortfarande på Kärra som seriesegrare.

*****

De norska domarna vi hade igår var fantastiskt bra tycker jag.

*****

Riktigt getingbo i botten på serien nu. Tre lag på 14 poäng, ett på 15. Nu är det bara att köra på och inte vara rädd att förlora.

//Erik

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0