Helvetesön, tur och retur utan någon tur

Äntligen har bitterheten över förlusten senast lagt sig tillräckligt för att man skall förmå sig att skriva lite. När vi tågade ut till förra årets Skärgårdscupsfinal, hälsade Öckerös supportrar oss välkomna med en banderoll märkt "welcome to hell". Måste säga att hur äckligt infantila öckeröfansen än må vara så bidrar de ändå till att skapa ytterligare intensitet till matcherna. Tack vare dem var segern i cupen extra skön och tack vare dem sved förlusten i lördags lite extra.

Historien från premiären upprepade sig något kan man säga. Efter en något trevande inledning där bägge lagen kämpade med att komtrollera bollen på det något ojämna underlaget (underbart att spela på gräs!), tog vi sakta men säkert över och dominerade i mitt tycke större delen av den första halvleken. Vi skapade dock inte mycket mer än en riktigt bra chans, där Captain fantastic kom ren efter ett underbart kombinationsspel med flera kortpassningar på ett tillslag, men Öckerös målvakt kom ut bra och lyckades avstyra. Öckerö skapade inte heller mycket men tog ledningen efter femton minuters spel där vår nykomponerade backlinje misslyckades med att falla på en nickskarv och öckeröspelaren som kom fri gjorde inga misstag utan lobbade fint bollen över underteckand som inte hann ut snabbt nog.

I andra halvlek försvann vårt fina spel och Öckerö var nu laget som kontrollerade tillställningen. Jag upplevde att vi blev frustrerade och stressade trots att vi bara låg under med ett och lång tid återstod. När vi vann boll hde vi för bråttom med att hitta en avgörande passning och positionsspelet i försvarsspelet, där vi brukar vara fantastiska, tappade också i kvalitet. Öckerö hade flera lägen att utöka sin ledning och med cirka tio minuter kvar av matchen avgjorde de. Efter en krossboll från vänster till högerkanten ställdes Emil ensam med två motståndare. En passning snett inåt bakåt och ett avslut på ett tillslag i närmsta krysset senare var ställningen 2-0.

I matchens slutskede åkte Magnus på ett rött kort efter en armbåge i samband med en öckeröhörna. Naturligtvis fullständigt vansinne, och skyttekungen var besviken och ångerfull efteråt.

*****

Vi tar återigen med oss en mycket bra första halvlek men nu måste vi börja göra mål. Bäst i Donsö i lördags i mitt tycke var Emil som höll tätt från sin ovana vänsterbacksposition och även bidrog offensivt. Även om Emil kanske utgör ett större hot som ytter har han visat att han utan tvekan klarar av att täcka vänsterbacksplatsen när vi har ont om folk i backlinjen.

*****

Det ryktas om nya matchtröjor till hemmapremiären mot Hovås/Billdal på annandagen. Kan ju inte bli annat än vinst då.

Glad påsk alla!
//Erik

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0