Säsongare
"SÄSONGARE"
Det här en rankad lista på killarna som enbart gjort EN säsong i Donsö tröjan.
Men under den korta tiden hann dom lämna ett stort avtryck. Antingen var dom "goa gubbar" eller otroligt bra. Eller både och.
Kommentera gärna era alternativ
Okej. Nu kör vi.
5. Arvid Johannessen. Född 1993
Västra Frölunda, Skärhamn, Styrsö
En Donsöpojk. Var överlägsen när han spelade pojkfotboll i ett rätt så kasst lag. Då var det givet att han stack ut.
Höll som gott som alltid till där bak där han drev upp och sköt, hårt och ofta i mål.
Tror han var 15 när han började komma på träningarna. Var otroligt duktig på skott och avslutsövningar. Man såg direkt att han skulle bli bra.
Fick sin plats på högerbacken ganska omgående av Harre.
Kommer inte ihåg om han spelade hela året eller om om han stack till Frölunda under säsongen.
Där gjorde han några kanonår och fick "matchens lirare" t-shirts ofta.
Var även aktuell för Quiding och Utsikten.
Hur som helst så var han i Skärhamn (Div4) i fjol. Iår skrev han på för Styrsö av alla klubbar. Svider givetvis men tydligen var motivation till det valet att få chansen att spela med Jimmy Svanström innan han lägger skorna på hyllan och blir en Legend på riktigt .
Men med tanke på alla Styrsökillar vi har ska vi inte sörja. Bara att hoppas att han blir blåvit någon dag igen.
4. Jimmie Hansson. Född 1985
Fässberg. Balltorp.
Tydligen hade han sett någon Cupmatch med oss på nordövallen. Blivit helt hänförd av atmosfären och i synnerhet Simon Gustafsson.
Kommer dock inte ihåg vilket år han var här, men gissar på 2007. Kenneth har säkert koll på det.
Jimmie var otroligt teknisk, gillade sina sulfinter och aviga kroppsrörelser. En smidig spelare.
Dock var hans vår inte riktigt vad den borde varit, det ville sig inte riktigt.
Men när vi spelade mot Styrsö i Cupen var han en av dom som gjorde skillnad. Vinst med 4-2 och han gjorde två mål och var allmänt jobbig för Jimmy Svanström och co. Go vinst för övrigt.
Kommer även ihåg Velebit borta, förlust iofs men han gjorde två även där och var bra. Så under hösten hittade han formen och var väl den som höll oss kvar i några matcher.
Han gick tillbaka till Balltorp efter säsongen. Vi har möts ett par gånger, alltid roligt. Vi hade ju några avgörande matcher mot dom. Har gällt både nedflyttning och uppflyttning. Vi vann dom :).
Han hörde även av sig om inomhusträningar i några år och gjorde några deltaganden i Gustavs Cup med oss. Inomhus var han fin. Hans sulfinter som sagt var läckra.
3. Fredrik "Lappen" Mele'n. Född 1985
Hedemora
Go Gubbe passinofierad.
Flyttade från Hedemora till Göteborg för att plugga på någon av våra fina skolor. Bagarn kände hans gamla tränare eller pappa, skit samma. Men han frågade bagarn om det fanns något lag att spela med.
DIS naturligtvis.
Bagarn fick snabbt igenom smeknamnet "Lappen" för han tyckte han kom så långt norrifrån.
Jag var ganska så ung när han kom så kommer inte ihåg alla detaljer. Men ska försöka ge en rättvis bild.
Vänsterfotad mittback. Stark som ett djur och fin inställning. Spelade ihop med Micke schlagerlind i mittlåset och dom två var otroligt stabila.
Ett starkt minne jag har av honom var en kall dag på Ruddalen. Frispark någon meter utanför straffområdet.
Lappen tar sats. Skjuter. En kurlad bollbana och ribba in. Tror även det blev vinstavgörande.
Sen har jag även det tråkiga minnet så som gott varje DIS spelare har. Skadan på majvallen. Detta var när majvallen fortfarande hade naturgräs.
Han gick upp i rygg på en mötande forward. Kom en studsande boll i brösthöjd. Lappen skulle bara sparka iväg bollen men vrider sitt stödjeben nått så djävulskt.
Ett skrik stillar planen. Jag springer fram och ser att hans knäskål sitter på sidan av knät. Fruktansvärt att se. Samtidigt vrider han sig i plågor och matchen avtar i väntan på ambulans.
Tyvärr var det sista gången man såg han i DIS tröjan. Inte så konstigt. En sån skada är inget man leker bort. Efter en lång rehab och färdiga studier så flyttade han hem till Hedemora igen.
Och ja, han spelar fotboll igen...
En otroligt omtyckt kille med ett smittande skratt. Man pratade ofta om honom flera år efter han slutade.
2. Olle Backman. Född 1998
Södra skärgården. IFK Göteborg.
Marcus Backmans yngste son och John Backmans lillebror.
Har ett grymt steg och är kylig framför mål.
Han började komma så vackert på höstträningarna 2013. I ärlighetens namn var han ganska valpig då.
Kunde blixtra till ibland och köra en spurt och lägga in den innan man fick tag på honom.
Var väl med i B-laget och sprutade in mål där.
Det var perfekt att han fick känna på det lite innan 2014 drog igång.
För 2014 var han med från början. Tuffat till sig lite och använde snabbheten så ofta han kunde.
Hans högerfot var fortfarande sämre än Emil Johnssons. Men trots kass högerfot blev han omgående given där uppe och gjorde väl 10 mål på 4 matcher eller nått under försäsongen. Otroligt bra facit.
När serien väl började fick han det lite tuffare. Han skapade fortfarande 2-3 chanser varje match man satte inte bollarna som vi vant oss vid träningsmatcherna.
Samtidigt var det tuffare motstånd än i träningsmatcherna. Men viljan var där.
Kommer ihåg Älvsborg hemma där vi vann. Han gjorde ett drömmål som blev bortdömt av någon anledning. Men han gjorde ett senare i matchen ändå.
Han hade en beslutsamhet, avslut och snabbhet som imponerade.
Han lämnade oss i somras för Blåvitt. Där går det bra. Lite konkurrens också tydligen och det skadar ju inte.
Man hoppas ju att han snart får proffskontrakt i Holland eller nått. Men det är även en del av mig som vill att han kommer hem och får div4-backar att se statiskta ut.
1. Jonathan Fhager Karlsson. Född 1987
Div3 & Div1 klubbar i Borås.
Gammal barndomsvän till undertecknad. Ska jag komma ihåg honom från pojkfotbollen så var han så gött grinig med ett jävlaranamma som inte gav upp. Kunde springa hur länge som helst.
Han var bra. Men det var inget speciellt.
Han flyttade till Borås när han var runt 13 år tror jag. Satsade lite halvhjärtat och verkar ha gjort en kanonsäsong i något Div3 lag.
Då hörde ett Div1 lag av sig. Han stack dit. Spelade matcher, men tror han bara orkade ett år. Dom ville ha kvar honom men tror helt enkelt att det blev för mycket fotboll och för lite fritid. Nu gjorde jag en lång historia kort.
Tillbaka till 2012. Ska jag vara ärlig så var jag lite sugen på något annat än DIS för tre år sedan. GFF hörde av sig och det var smickrande. Ett stabilt spelande lag. Så jag stod och funderade om det var grönare på andra sidan.
Pyttis ringde innan försäsongen skulle dra igång och sa att han hade en överraskning.
Jonathan hade skrivit på. Visste inte hur bra han var då. Men visst var det förbannat roligt.
Johan Johnsson och Jimmy Kjellberg hade precis lämnat för Partille. Så Jonathan var verkligen en moralhöjare.
Vi drog igång försäsongen. Ganska glest med folk som vanligt, tråkigt väder och dom som bodde på Donsö tränade inte ihjäl sig när vi tränade istan.
Jonathan, Anders, Claes, Anton, Emil, Robert var väl så gött som på varje träning. Sen körde Magnus, Simon, Patrik, Mikael och dom andra äldre på så gott dom kunde. En tunn men stark trupp.
Jonathan spelade väl mest ytter under försäsongen. Krigade på och gjorde lite poäng.
Vi började serien i vanlig ordning och tappade poäng. Jonathan fick en lätt skada och blev borta några matcher.
Vändningen kom mot Näset borta. Han spelade forward och gjorde tre mål. Sen flöt det på. Vi vann match efter match.
Ska jag nämna några höjdpunkter får det bli Öckerö och Älvsborg.
Öckerö var en jämn match. Men Jonathan skapade fram två lägen och gjorde två mål, 2-0 blev det och han var skillnaden.
Sen hade vi toppmatchen mot mäktiga Älvsborg.
Dom hade satt erkänt duktige Victor Webb på mittbacken. Han skulle tydligen punkta Jonathan.
Han hängde hyfsat med i första halvlek. Då hade Jonathan redan gjort ett mål. I andra halvlek var Webb helt färdig. 4-0 blev det till slut. Serieledarna blev krossade.
Innan sommaren ledde vi serien och spelade väl den bästa fotbollen på flera år på nordövallen.
Jonathan ledde överlägset skytteligan.
I Cupen sen fick vi vårat självförtroende bortvispat av ett grymt Öckerö i finalen.
Vi hämtade oss aldrig sen efter uppehållet. Träningsnärvaron sjönk och vi började tappa poäng. Jonathan var inte lika magisk som han var på våren. Han gjorde sina poäng men inte i samma mängd. Samtidigt var själva laget sämre. Vi orkade helt enkelt inte hålla uppe det.
Efter säsongen flyttade Jonathan till Finland med flickvännen. Gjorde succé i något finsk lag högt upp i seriesystemet. Någon får gärna kommentera lite mer detaljer om detta.
Numera drar han en säsong i Hemsedal. Blir inte mycket fotboll där. Men lycka till till honom så ses vi snart igen.
Väl mött
