DisForReal

Jag har haft den fina förmågan att pricka in skitväder både i Stockholm och i Göteborg på sista tiden. Det har varit fint väder i den staden jag inte varit i. Därför var det glädjande att de moln som blandade upp himlen med sol, inte övergick till något regn när man i lördags besökte Göteborgs vackra norra skärgård. Naturligtvis är den inte lika vacker som den södra men fortfarande bildskön.

Det var ett aningen sargat Donsö som kom till spel. Magnus var borta med ryggskott fick jag höra innan matchstart och dessutom saknades Shagge, Dawidsa och Bagarn. Tråkigt, det gamla gardet hade varit trevligt att se.

Donsö ställde upp med följande lag:

Tom
Tobbe-Clippert-Simon A-Spaghetti
Reuthen-The Jansson Brothers-Simon G
Wille-Jonathan

Från sidan kunde jag se hur DIS inledde positivt med en bra press och med intentionen att vårda bollen när man vann den. Man omsatte dock inte det övertag jag ansåg att man hade till några farligheter att tala om. Efter sisådär tio minuter kände jag att Björkö började äta sig in i matchen. Man vann fler dueller och började få in fler bollar i boxen där det ofta kändes oroligt i Donsös försvar. En av dessa bollar hamnade till sist vid fötterna på en Björköspelare som träffade överliggaren. 1-0-målet skulle dock komma. En frispark från halvdistans nådde huvudet på en av mittbackarna (tror jag) som relativt ostört kunde nicka in ledningsmålet.

I halvlek samlades gubbarna som, med all rätt, var missnöjda med första 45. Från sidan kunde man höra hur försök gjordes för att tagga varandra inför andra akten. Något som skulle visa sig ge resultat. Det var ett helt annat blåvitt lag vi fick beskåda i andra halvlek. Med vinden i ryggen satte man en högre press och tvingade Björkö att allt som oftast slå ifrån sig utan adress. Robert och Tobbe bytte plats på högersidan och Reuthen briljerade med precisa krossbollar ut till västersidan. En bit in i andra föreslog Jonathan ett byte med Simon G på vänterkanten för tränartrojkan och fick gehör. Resultatet lät inte vänta på sig. Minuter senare skarvades en frispark eller ett inlägg vidare till Simon som kyligt lobbade in kvitteringen bakom en chanslös Björkökeeper. I sanningens namn skall dock sägas att det luktade offside lång väg.

Därefter var det dags för Jonathanshow. Seriens bästa spelare gled gång på gång förbi Björkös stackars högerback och vid ett av dessa tillfällen placerad han också in ledningsmålet i korta hörnet på riktigt Kurre Hamrinmanér. Donsö dominerade vid det här laget matchen fullständigt och det såg väldigt bra ut helt enkelt.

Kvitteringen kom därför som en kalldusch. Ett långt inlägg från vänstersidan gick över Emil och nådde en Björköspelare som i sin tur skickade in ett hårt lågt inlägg parallellt med målet som rakades in vid bortre stolpen bakom en maktlös Tom. Även här kändes det som offside men de vilt protesterande DIS-spelarna fick inget gehör från männen i svart. Tom fick dock syna gula kortet.

Några jättelägen för ett vinstmål skapades sedan inte utav något av lagen vad jag minns. Attón hade ett bra skott som blockerades innan det kunde nå målet och Jonathan höll på att rinna igenom ytterligare en gång men inte mer än så. Såklart surt att inte vinna när man har ledningen sent in i andra halvlek men sett till 90 minuter var det kanske inte helt orättvist. Donsös andra halvlek bådar dock riktigt gott för framtiden.

*****

Fantastiskt roligt att träffa gänget igen men också lite sorgligt. Jag kände att jag borde varit med, men nu är jag ju inte det längre. Värmer ens inre när man blir omkramad av Reuthen i halvtid och får höra att man är saknad. Den saknaden är ömsesidig skall ni veta. Också oerhört nervöst att sitta på sidan att titta och inte kunna påverka. Kanske är tur att jag inte kan se fler matcher än jag kan. Inte bra för mina nerver alltså.

*****

Lille Ingmar fick också närvara vid sin första Donsömatch. Jag räknar med att Petter ser till att det blir fler.

*****

Skönaste situationen i matchen var när Captain Anders gick och skrattade för sig själv på mittplan. "Vad är det?", undrade Pyttis. "Nä det ser bara så lätt ut", löd svaret som syftade på Jonathans lekstuga ute på vänsterkanten.

*****

Reflektionen är att det verkar vara ett väldigt gött go i gänget i år. Att kunna ta sig samman som man gjorde och höja sig efter en relativt dålig första halvlek är imponerande. I lördags var första gången jag såg Claes lira i mittförsvaret. Känns som en oerhört sund värvning måste jag säga. Och som Pyttis sa. När Dawidsa eller Shagge är med och vi kan använda Simon som vänsterback så har vi helt ruskiga fötter på ytterbackarna. Vilka spelvändningar vi kan använda oss av i spelet.

*****

Nej jag tackar för en underbart trevlig eftermiddag. Hoppas vi får tillfälle att ses när jag är hemma i sommar även om det är uppehåll i själva bollsparkandet då.

//Erik