DisForReal

Varför sjumannaplaner är en styggelse, i alla fall för målvakter.

Som kanske de flesta av mina medspelare antagligen vet så har jag och sjumannaplaner, ett ytterst kyligt förhållande till varandra, så till den grad att jag tycker att man lika gärna kan sätta ut två kon-mål i varje ända  istället.  Eftersom jag gång efter annan blivit högljut överkörd av oförstående lagkamrater tänkte jag, i detta mitt första blogginlägg här, klargöra varför sjumanna är en styggelse för en målvakt.

1. Inget naturligt kantspel:

Eftersom en spelare som kommer längst ut på kanten på en sjumannaplan hade varit innanför straffområdets gräns, varför inläggen byts mot  avslut vilket leder vidare till punkt 2.

2. Avsluten kommer rakt framifrån, på nära håll: 

Planen är  liten och trång, se ovan, och eftersom utespelare av någon outgrundlig anledning skalar om hur långt ifrån mål de kan ta avslut, så kommer de flesta ifrån det som på en elvamannaplan hade varit området  mellan straffpunkten och målområden. Kul för utespelaren, men bra träning för en målvakt är det inte.

En omställning till: 

När det är dags att gå ifrån inomhus till utespel så är det en hel del saker som skall ställas om, man skall få en ”känsla” var stolparna är,  gå från ett ett reaktivt och täckande spelsätt till ett mer taktiskt och aktivt spelsätt, som dessutom innefattar höjdspel och igångsättning (utspark etc) på ett helt annat sätt än inomhus. Eftersom det inte sker omedelbart så kommer i början ske lite mer eller mindre dråpliga misstag, men det försvinner när man vänjer sig. Blandar man då in ytterligare ett steg tar så tar det ÄNNU längre tid att komma till rätta, speciellt när man hattar och fnattar fram och tillbaka där i mellan.

/Fredrik