DisForReal

Säsongen är äntligen igång!

Ränderna går aldrig ur heter det har jag hört. Så är det verkligen för mig också trots att det var tio år sedan jag la skorna på hyllan. Som tradition har jag haft att trots att jag inte spelar så har jag följt med på träningslägret, allt för att få vara med om den underbara gemenskap som faktiskt finns i Donsös fotbollslag. Detta året blev det inte på det sättet vilket gjorde att jag hade ännu mer sug efter att få se premiären när den i lördags spelades borta emot Hovås/Billdal.

Det lilla jag sett av skärgårdens stolthet under försäsongen har bådat gott. Jag har förmånen att jobba tillsammans med några av spelarna och även coach Pyttis vilket gör att jag ofta får uppdateringar om hur det ser ut och hur träningsnärvaron är. Att tempot varit högt och att det sedan coachbytet varit rolig variation på övningarna låter som ljuv musik i mina öron.

Det fanns ett par grejer som i alla fall för mig kittlade lite extra att se inför denna premiär:

X Kommer Anton ännu en säsong att vara en sprattelgubbe när domaren inte gör som han vill. Ni vet en sådan här gubbe som man drar i ett snöre vilket gör att ben och armar flyger åt alla håll. Ingen kan göra det lika bra som Anton.

X Vem av firma Reutherborg, Simon A och Mackan kommer ha längst hår?

X Kommer Tom vara mer lik Kalle än vanligt?

X Är Jonathan Karlsson lika bra som Zidane, fast snabbare? (Ryktet säger det)

X Kommer Spagetti att orka spela mer än 15 minuter innan han byter ut sig själv?

X Kommer Magnus Fhager fortsätta ösa in mål?

Frågorna var många, svaren kom dom flesta under matchen men det återkommer vi till.

Donsö ställde upp med följande lag:

Tom
Tobias – Reutherborg – Klippert – Simon A
Jonathan – Anton – Anders – Mackan
Emil – Magnus

Sub: Capov, Simon G, Jens och Mattias Kärnbratt?

Vädret var strålande, plastgräsplanen lika jämn och fin som vanligt och tändningen grym. Allt var upplagt för en start på säsongen. Donsö var det lag som började klart bäst. Hemmalaget fick knappt låna bollen och Donsö kom i anfallsvåg efter anfallsvåg. De flesta anfallen kom till på Donsös högerkant där Jonathan visade att han faktiskt är lika bra som Zidane, dock något snabbare. Hemmalagets vänsterback (som enligt rykten endast är 16 år) önskade nog att han låg kvar i sängen istället för att vara på en fotbollsplan för i början så blev han uppsnurrad värre än vad Bale snurrade upp Maicon för några år sedan. Dessa inlägg resulterade dock inte i någon jättechans vilket såklart tydde på att man måste vara hetare i offensivt straffområde. Bästa chansen hade Spagetti efter ett missförstånd i hemmalaget mellan backlinje och målvakt. Spagetti som förmodligen är seriens snabbaste spelare hann först på bollen men han chipp tog i ribban.

Efter 28 minuter hände dock något som skulle förändra matchen en hel del. En rensning från hemmalaget (jag tappade räkningen på vilken i ordningen) missades av Klippert och studsade sedan även över Reutherborg vilket gav en hemmaspelare fritt fram emot mål. Det skall dock tilläggas att när rensningen skedde så var spelaren en dryg meter offside men när bollen närmade sig spelarna där framme var han i linje med Robert vilket väl kan förlåta Linus på linjen att han missade offsiden. Hur som helst, Robert drog tag i axeln på hemmaspelaren vilket gjorde att domaren drog fram det röda kortet vilket var helt rätt (om det inte vore för att det egentligen var en solklar offside). 60 minuter kvar och ner på tio spelare, hur skulle man reagera på detta undrade nog de flesta. Den efterföljande frisparken slogs snyggt men Tom gjorde en ännu snyggare räddning.

Det tog några minuter efter utvisningen innan Donsö kom in i spelet igen. Trots numerärt underläge i antal spelare så fortsatte man att föra spelet, dock inte med samma överlägsenhet som tidigare. Det som hände i slutet av halvleken kom därför som en kalldusch. Hemmalagets klart bästa spelare (tror Niklas var namnet) fick tag i bollen några meter in på offensiv planhalva. Han hade inga medspelare med sig men såg dock att Tom var väldigt långt ute så han drog iväg ett långt skott som mycket snyggt seglade in i mål från drygt 45 meters håll. 1-0 till hemmalaget i halvtid.

Vad som sades i halvtid vet jag faktiskt inte men det kan inte varit jättelätt att snacka positivt när man var nere på tio man samt fick ett mål emot sig sent i den första halvleken trots att man haft ett kraftigt spelövertag.

Andra halvlek var lite jämnare spelmässigt, Donsö var fortfarande lite bättre men hemmalaget kom fram betydligt oftare men när man försökte rulla istället för att bara tjonga så hade man ett ganska lurigt passningsspel. Donsö fick heller inte samma tryck framåt när inte Emil sprang där framme då han fick gå ner på vänsterkanten efter utvisningen.

Drygt tio minuter in i den andra halvleken så fick Donsö fast bollen på offensiv planhalva. Bollen nådde så småningom fram till Magnus som visade att han är lika målkåt denna säsong som han varit tidigare. Trots att läget inte var det bästa så chansade han med ett skott, jag vet inte vad jag skall säga om skottet, om vi skall ge honom att det var meningen eller om det var en felträff, hur som helst så blev det en perfekt lobb som hemmalagets långa målvakt inte hade en chans att nå vilket resulterade i en tidig kvittering i den andra halvleken.

De efterföljande dryga 20 minuterna var hemmalagets klart bästa under matchen. Det var egentligen endast under den tiden som man ”ägde” spelet trots att man spelade 11 mot 10. Man skapade ett antal hörnor och kom fram mycket på sin vänsterkant där Tobias som högerback tröttnat lite efter alla sina Cafú-ruscher. Frågan är om Donsö någonsin sett prov på en sådan offensiv ytterback tidigare, men han har väl gjort som alla andra och sett för mycket fotboll på tv. Under denna press så gjorde även hemmamålet 2-1. Jag såg inte helt och hållet vad som hände då det stod ett antal personer i vägen vid sidlinjen (ja det var en folkfest som heter duga). Det jag såg var dock ett inlägg ifrån vänsterkanten som förmodligen efter lite flipperspel hittade fram till någon hemmaspelare som kunde trycka in ledningsmålet. Med tanke på hur pressen såg ut just då så kanske man får tycka att det var rättvist att det målet kom.

Efter målet så vaknade Donsö till liv lite igen. Det syntes verkligen att man inte ville åka hem igen med noll poäng efter att ha spelat och kämpat så tappert. Man tog återigen över spelet och framför allt så vaknade Zidane, AKA Jonathan till liv igen. Han kommer bli enormt viktig för Donsös anfallsspel denna säsong och frågan är om det finns någon bättre spelare i hela serien. Han lär ligga extremt högt upp på den listan i alla fall. En annan rolig grej när det gäller Jonathan var att hans pappa Magnus var på plats, en f.d. spelare som jag personligen tyckte var grym trots att jag inte var så supergammal på den tiden. Har ett minne av honom under en match när jag som vanligt satt under Nordövallen skylten och fick se Magnus bli utvisad. Efter sitt röda kort kom han upp på berget och satte sig inte allt för långt ifrån, han fick sig en liten svalkande dryck av en kompis och satt sedan och styrde Donsös spel ifrån berget istället för ifrån planen. Det var förmodligen då som jag tänkte för mig själv att så ska jag bli när jag blir stor. Sedan att det inte blev så är ju en annan sak.

Åter till matchen. Donsö tog som sagt över spelet igen men problemet från första halvlek att skapa de riktigt heta chanserna höll i sig. Med några minuter kvar så fick dock Jonathan tag i bollen och man kom i en 3 mot 2 situation då han hade Magnus och Simon G som kommit in med sig i anfallet. Mycket tack vare bra löpningar ifrån sina medspelare fick Jonathan till slut avslutsläge och han placerade retfullt enkelt in kvitteringen i den bortre burgaveln. Efter målet så hände det inte så speciellt mycket mer utan premiären slutade 2-2. Hade Donsö haft lite bättre skärpa i sina anfall samt fått vara 11 spelare på planen så lär det ha blivit en seger till sist. Nu när man spelade 60 minuter med en man mindre får man väl vara nöjd med en pinne.

+++ Jonathan Karlsson (kommentarer överflödiga, han är grym)
++ Claes Klippert (Grymt stabil back, vinnarskalle till tusen, går bara att älska såna spelare)
+ Emil Johnsson (riktigt bra första halvtimmen tills han flyttas ner till vänsterkanten, försvann sedan lite ur spelet men ändå väldigt bra).

Så får vi väl ta och svara på de inledande frågorna:

X Anton visade inga sprattelgubbe tendenser men kunde ändå inte låta bli att ta ett gult kort.

X Tom var väldigt lik Kalle, men med sitt skägg är han inte lika lik längre.

X Jonathan är bättre än Zidane och även snabbare.

X Tror Simon eller Mackan har längst hår.

X Spagetti har bättre ork som forward än som yttermittfältare.

X Magnus kommer göra sina mål denna säsong också.

Jag är glad att det är igång igen, det kommer bli en rolig säsong.

/Lallen