Tillsvidareanställning för fotbollsspelare?

Så här under skolterminens startsträcka är det, precis som alltid, lägligt att stanna upp och funderar lite kring fenomenet fotboll. Jag läste på sanningskällan Aftonbladet att Modric tydligen framfört önskingar om att slippa spela söndagens match mot Manchester City. Oavsett om just det är sant eller inte så kan man nog vara rätt säker på att relationen mellan Modric och hans arbetgivare Tottenham för tillfället är en aning frostig. Här och där står att läsa om hur fel Tottenham agerar som inte låter Modric gå nu när han vill det. Den debatten är relativt uttjatad och inget jag tänker ge mig in i just nu. Vad jag däremot intresserar för mig är hur relationen mellan spelare och klubb ser och kanske kan komma att se ut.

Arbetgivare var det ju. Och så är det ju också. I dagens samhälle får man se på professionella klubbar som företag precis som vilka andra som helst. Man säljer en säljer och marknadsför en produkt som konsumenten (åskådaren/supporten) köper. Om klubbarna är företag och åskådarna konsumenter så måste de professionella spelarna ses som anställda hos företagen. Vad som särskiljer anställningsformen ifrån större delen av övriga arbetsgivare/arbetstagareupplägg är ägandet av spelaren samt kontrakten. Att Lerums kommun skulle betala en summa till Mölndals dito för att värva en socialsekreterare är en befängd tanke. Nästan lika otänkbart är det att man vid anställning skulle binda upp sig att arbeta på ett visst ställe i ett visst antal år. Fotbollsspelarnas anställningsform är snarast att betrakta som någon form av projektanställning som man inte hittar på många andra ställen.

Häromkvällen satt jag och diskuterade detta med Mr Q, min GAIS-vän som är väl insatt i branschen vid det här laget. Han förutspår att även fotbollsspelare kan komma att bli tillsvidareanställda i framtiden. Först kändes tanken orimlig men sedan tänkte jag "varför inte?". Om fotbollsspelare är anställda så borde deras villkor inte vara så värst mycket avskiljande från övriga i samhällets. Om man skriver på ett anställningsavtal av tillsvidaresort med en viss uppsägningstid, säg ett halvår, ger man klubbarna sex månader att hitta någon ny att anställa för att fylla luckan som spelaren kommer att lämna. Detta innebär alltså att spelare skulle vara fria att bryta med klubbar precis när han eller hon vill och klubbarna skulle stå maktlösa. Någon kanske, med all rätt, hävdar att det skulle vara omöjligt att skapa kontinuitet för speciellt mindre klubbar då deras bästa spelare snabbt skulle byta upp sig. Detta vore onekligen surt och skulle kanske än mer bidra till en hierarkisk uppdelning av fotbollsvärlden. Detta är dock ingen skillnad mot hur det kan se ut inom näringslivet i stort inbillar jag mig. En ung, ambitiös, hårt arbetande advokat bör attrahera de större jusristfirmorna.

En direkt följd av att införa tillsvidareanställning inom fotbollen skulle vara att klubbarna inte längre kan äga en spelare. Värvningskarusellen skulle upphöra att existera helt. Även detta skulle antagligen vara ett dråpslag för klubbar av allsvensk storlek då flertalet av dessa klubbars verksamhet bygger på att man då och då lyckas sälja någon talang ut i Europa. En utvecklad form av utbildningsbidrag kanske skulle kunna lindra.

Detta var bara några tankar. Det kanske inte skulle vara genomförbart att införa tillsvidareanställningar inom fotbollen. Klubbarnas makt skulle minska kraftigt (även om man i ärlighetens namn inte kan säga att klubbarna har särskilt stor makt nu heller). Men hur som hellst så anser jag att det ändå är rimligt att man i ett modernt samhälle ser professionella fotbollsspelare som de lönearbetare de är. Eller har jag fel? Skall man särskilja (kultur)jobb och (andra) jobb? Skulle man kunna ha en fungerande fotbollsvärld utan ägande av spelare?

Nästa gång kanske det blir några rader om skattepolitik i relation till fotboll. Men bara kanske.

//Erik

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0