"...that hype you and type you, and making you feel that you gotta be just like them."

Tjyven vad kallt det är. Tänk att man var på andra sidan jorden för ett år sedan med 35 grader i skuggan. Det är så att man längtar tillbaka.

Tänkte vara lite allvarlig för en stund nu och diskutera fotboll på ett annat sätt än det vi vanligtvis gör när vi hyllar en dribbling, ett skott eller en kalasräddning. Rätta mig om jag har fel men majoriteten i vårt samhälle, och då i synnerhet män, har någon gång spelat fotboll som barn eller ungdom. Eftersom så många barn och ungdomar spenderar så mycket tid på att träna fotboll kan det därför vara passande att se på fotbollen som, i likhet med skolan, ett uppfostrande organ. ”Här lär man sig följa regler, skilja mellan rätt och fel, att umgås på ett vedertaget sätt över generationsgränser”, står det i Spela, lek och lär. Mål och riktlinjer för svensk ungdoms- och juniorfotboll, utgiven av Svenska Fotbollförbundet. Men vad är det egentligen man lär sig?

Idrottsvärlden är tillsammans med det militära, den plats där pojkar träffas för att fostras till män. I denna uppfostran ingår att ta till sig en mängd värderingar som man sedan har med sig in i vuxenlivet (där man visserligen kan göra uppror emot dem). Bland dessa värderingar kan nämnas hyllandet av klassiska maskulina attribut såsom styrka, mod, aggressivitet och att kunna utstå smärta men även förlöjligandet av det som brukar klassas som feminint. Vilka av oss har inte hört uttryck som "var en man" när man har ont eller "ni spelar som kärringar!" när man underpresterat? Resultatet av detta blir naturligtvis att det skapas idealbilder av hur man som idrottare skall vara; hård, känslokall och manlig (dvs inte kvinnlig). Detta förefaller möjligtvis oskyldigt men ser man på samhället ur ett större perspektiv går det att se vilken del idrotten har i skapandet av de skillnader i makt som finns mellan könen.

Jag inser naturligtvis att skapandet av en enhetlig grupp med stark sammanhållning är viktigt för att uppnå resultat inom fotbollen men frågan vi måste ställa sig är vad som blir biprodukterna av detta. Detta enklaste sättet för att skapa sig en identitet, som individ eller som grupp, är att peka ut vad man inte är. Inom fotbollen finns i varje fall tre så kallade "icke-identiteter" som man använder sig av för detta ändamål. De jag tänker på är "kärringen", "bögen" och "invandraren". Dessa står för det icke önskvärda, det som man måste ta avstånd för. Kärrigen och bögen är väl egentligen ganska lika, de står alltså för det mesiga och löjliga. Att bögen har en särställning är för att sexualitet är en sån central del i skapandet av maskulinitet för idrottande grabbar och då finns det inte utrymme för hotande avvikande sexualiteter. Detta skall vi dock inte utveckla närmare just nu.

I dessa tider där rasistiska vindar blåser tycker jag dock att det kan vara på sin plats att fokusera lite på "invandraren" en stund. Lag med en majoritet av utrikesfödda beskrivs oftast i negativa ordalag såsom att de bara vill bråka och att de är för individualistiska som spelare (och således fallar utanför den kollektiva normen som präglar svensk fotboll). Denna syn är vida utbredd och generaliseras gärna på alla med utländskt utseende. Detta stereotypa tänkande är mycket farligt och det är som ligger till grund för mycket av de problem vi ser i samhället idag. "De är ju sådana" säger man och skapar skillnad mellan "vi" och "dom". I fotbollen tar det sig uttryck genom att "svenska" lag stämplar "invandrarlag" och går ut till match med taggarna utåt, reagerar mer än vanligt på en tackling och därmed bidrar till att skapa en aggressiv atmosfär på planen. Lagen med en majoritet "invandrare" vet naturligtvis hur andra ser på dem och stämplas man på detta vis är det oerhört lätt att falla in i rollen.

Detta har varit en kortare presentation av fotbollen som skapare av ideal som sedan speglas på samhället i stort. Meningen är enbart att bjuda in till reflektion av sitt eget beteende och vad det kan få för konsekvenser. Självklart skall man få skämta om allt möjligt i ett omklädningsrum och givetvis är inte individuella fotbollsspelare svin som hatar kvinnor, bögar och blattar men jag vill ändå höja ett varningens finger för att dagens svenska fotboll bidrar till att bibehålla ett kvinnoförtryckande, homofobiskt och rasistiskt samhälle.

Rubrikens citat är taget från Bob Dylans To Ramona.

Slutligen: jag är defenitivt själv delaktig i allt det där ovan så det står fritt för vem som helst att kalla mig hycklare. För den som är intresserad av en fördjupning rekomenderar jag Jesper Fundbergs utmärkta bok Kom igen grabbar!

//Erik

Kommentarer
Postat av: TJ

Tips till Erik och Anton: Skriv kortare inlägg. Varva lagom text med bilder. Annars är det bra.

2010-11-24 @ 19:05:37
Postat av: Anders

Älskar dina inlägg. Detta är det närmaste jag kommer " seriös läsning" för tillfället... Just nu är det bara sportbladet o Arsenal. Se som jag läser. Och disbloggen

2010-11-24 @ 20:44:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0